Gelleråsen Org
Karlskoga, Sverige
|
| Första race: |
1950-06-04 |
| Antal race: |
2 |
| Längd: | 1550 m |
| Bästa tiderna: |
Klicka här |
|
|
|
|
|
Om Gelleråsen Org:
Kanonloppet
genom tiderna
Karlskoga Motorklubb började på allvar fundera på en egen racingbana 1948. Man diskuterade möjligheterna att köra på allmän väg från Palms i Gelleråsen - till Lonnhyttan - mot Källmo och åter till Palms. De planerna blev dock bara en skrivbordsprodukt.
"Ockelbo" Lundgren. Gunnar "Persbergarn" Carlsson
Hade det 1949 existerat någon byggnadsnämnd, som varnat för osäkra investeringar, hade med all säkerhet asfaltslingan på Karlskoga Motorstadion aldrig blivit verklighet. Hade Gunnar Olsson, KMK:s optimistiske ordförande, lyssnat på alla ekonomiska experter och förstå-sig-påare så hade det fortfarande varit bördig åkermark på platsen.
Men nu var det inte så. Entusiasmen överskred vida förståndet och den 21 juni 1949 bestämde KMK att banan skulle byggas. Gunnar Olsson hade långt innan träffat markägaren Elias Frisk, som hade stort intresse för motorsporten, och lagt upp planerna för byggnationen. Klubben skulle arrendera marken och betalning skulle ske när pengarna strömmade in från tävlingsverksamheten.
Banan skulle byggas upp med hjälp av det ytgrus, som annars måste transporteras bort då Frisk frilade sitt stora grustag i åsen strax intill.
Utkörningen av gruset skedde dag och natt och var klart på en vecka. Sedan vidtog planering och vältning.
Det första Kanonloppet genom tiderna kördes den 4 juni 1950 på en slinga av 1.550 m.
Gelleråsbanan var en sensation och hela 15.000 åskådare tittade på ekipagen, som hade det svårt med överhettade motorer p.g.a. det lösa underlaget. Myndigheterna kom emellertid att beteckna det hela som ett svartbygge och klubben fick stå till svars inför Domsagan i Karlskoga.
Man insåg att banan måste permanentas för att kunna användas igen. Pengar var en bristvara och Frisk började bli bekymrad för de 180.000 kronor, som klubben var skyldig honom för arbete, material och arrende. Det var emellertid för sent att backa ur. Gunnar Olsson började istället planera för framtida EM- och VM-tävlingar.
1952 var det så dags för det andra Kanonloppet, som blev en klar succé. Slingan var nu permanentad och 1.600 m lång.
1953 kördes ingen tävling. Under året byggdes banan ut med Trösenkurvan till 2.000 m för att kunna ta emot internationella tävlingar.
|
|
|
