Racerapport

Myggans återkomst och en mästares comeback

Racinghistoriska Klubben körde sin final på Mantorp Park, Det kom över 140 startande från Sverige, Norge, Finland, Danmark, Holland och England. Det kördes Nordisk Cup och EM-deltävling i FIA Lurani Trophy.

EM deltävlingen i FIA Lurani Trophy körs med Formula Juniorbilar från tidigt sextiotal. Jörgen Carlsson vann båda heaten. Han uppvaktades ivrigt i båda racen av Dansken Ole Vejlund. Michaela Axelsson, som tidigare har vunnit cupen, fick bryta redan i starten av första heatet, men hon kom igen starkt i andra och körde upp sig till tredjeplats. Jörgen har kört ett par tävlingar nere i Europa, men han har inget med slutsegern att göra trots dubbelsegern här hemma. – Det fattas ca 20 hästkrafter för att kunna mäta sig med de allra bästa i Europa, sa Jörgen.

Heaten för Standard och GT före 1965 var så stora att de fick delas upp i över och under 1300cc. I den större klassen gjorde Rolf ”Myggan” Nilsson comeback. ”Myggan” blev brännskadad och fick bilen förstörd på Velodromloppet i Karlskoga i juni, men såren har läkt och han har redan byggt en ny bil. – Det enda jag kunde använda från den gamla bilen var motorn, resten var sopor, sa ”Myggan”. Återigen startade han från pole. Det måste ha pirrat lite extra i magen att stå där i samma position som senast. Starten gick utan problem den här gången och ”Myggan” vann i sin comeback före Hans-Erik Johansson och Tomas Gustavsson.

I den mindre klassen, som innehöll fler bilar(!), stod den mycket rutinerade Tommy Jagerwall i pole. Men racet vanns av Niklas Johansson som gjorde sitt enda framträdande på svensk mark i år. Han kör EM-serien annars. Hans Söderholm missade totalt i starten och tappade flera placeringar. Men hans jakt på ledande Niklas var mycket sevärd och han närmade sig hela tiden. Tyvärr gick han lite för bryskt fram vid en varvning och han fick 30 sekunders straff för det. Trots det blev han tvåa i racet före Tommy Jagerwall. I 1000cc-cupen som kördes i samma heat vann Arne Allard före Nils-Olof Jonsson och Göran Dahlén.

I Formel Ny dök det upp några nya intressanta bilar. Stefan Olsson vann i en March före Steen Seit Jespersen och Petter Huse. Peter Gustavsson ledde i början, men han fick tyvärr bryta sedan gaspedalen hade lossnat!

I Formel Vee saknades tyvärr Catharina Hansen, men i gengälld körde fyra finska ekipage. Utan Catharina kunde Roger Johansson köra mot en lätt seger i både racet och cupen. Axel Madsen körde som i fornstora dagar och blev tvåa. Trea kom bästa finländaren i Jukka Puurunen.

I Standard Ny & GT Ny var det Rune Tobiasson som höll i taktpinnen. Det mest sevärda var kampen om andraplatsen mellan Erik Berger och Axel Ekman. Axel tvingades tyvärr bryta då motorn började gå varm. Erik tog andraplatsen i heatet, segern i cupen hade han redan säkrat i Falkenberg. Denna vitala idrottsman som fyller 80 nästa år. Han säger att nästa år blir hans sista på racerbanorna, men vem vet? Tredjeplatsen togs av Jürg Bächi.

Historisk RS vanns av en annan veteran, nämligen Jonas Qvarnström. Han körde en fin gammal Chevron B19. Tvåa kom Rolf Johansson före ett koppel Sports 2000 bilar med Per Reimann i spetsen.

Traditionsenligt avslutades säsongen med entimmesracet för Standard och GT bilar före 1965. Ett obligatoriskt stopp för förarbyte eller att föraren fick springa ett varv runt bilen. 40 bilar fyllde startgriden till max. Finske föraren Henry Snabb hade pole. Han jagades av paret Tomas Gustavsson/Victor Israelsson. Henry hade segern som i en ask, men han hade missuppfattat depåreglerna. Han trodde att man var tvungen att stå en minut i depån. Paret Gustavsson/Israelsson vann med 41 sekunder före Henry Snabb. Lars Bondesson blev trea. Racet innehöll en mycket intressant comeback. Parhäst till Arne Allard i Fiat Abarth 1000 var ingen mindre än 1968-års svenska mästare i sådan bil, Olof Wijk. Mycket mera historia än så kan det knappast bli!

Bengt-Åce Gustavsson – www.racefoto.se