Det var stora förväntningar inför årets STCC-säsong med det nya TCR-reglementet. PWR Racing med teamägarna Daniel Haglöf och Peter ”Poker” Wallenberg var först ut att presentera sin satsning med SEAT redan innan säsongen 2016 var slut! Det blev en succé direkt med 20 bilar på plats vid försäsongstesterna och det var en blandning mellan rutinerade förare och många nykomlingar.
Vid premiärtävlingen på Ring Knutstorp kom det över 7 000 åskådare. Det var länge sedan man hade sett så många åskådare vid en STCC-premiär! Det var ett nytt format i år med tre kval enligt samma modell som F1. Det kördes även tre race varje helg och varje kval gällde för vart och ett av racen. Största nackdelen med detta kvalsystem var om någon förare misslyckades i första kvalet och inte tog sig vidare. Då fick denne nämligen dras med en dålig startplats i alla tre racen. Detta hände naturligtvis några gånger under säsongen.
PWR satsade hårdast i år och förutom Haglöf och Wallenberg körde Robert Dahlgren och Michaela Åhlin-Kottulinsky i teamet med fabriksstöd från SEAT. Dahlgren gick genast ut med målsättningen att han skulle vinna SM-guldet. I det tysta jobbade Kristofferssonteamet i Arvika fram en nysatsning på STCC. Teamets store stjärna var naturligtvis Johan Kristoffersson, men hans huvudfokus detta år var att köra VM i Rallycross (där han blev världsmästare!) Han visste därför att hans chanser var minimala att vinna STCC, eftersom han skulle missa tre av sju helger. Fredrik Ekblom kontrakterades som vikarie för dessa race. De tog dessutom in en ny, och för de flesta obekant förare, som hette Fredrik Blomstedt. Blomstedt körde formelbil framgångsrikt i Asien för ca tio år sedan, men han lade sedan hjälmen på hyllan. I fjol gjorde han några inhopp i europeisk GT-racing och blev sugen på en riktig comeback. Kristoffersson är ju nära förknippat med VW och mycket riktigt kom de till start med Golf GTI.
Vid premiären på Knutstorp var det ”vikarien” Ekblom som tog två pole mot Dahlgrens enda. Dock blev utdelningen i racen den omvända med två segrar för Dahlgren och en för Ekblom. Nykomlingen Blomstedt var på pallen redan i sitt premiärrace! Största överraskningen i kvalet var nykomlingen Andreas Andersson som tog sig hela vägen till Q3. Det var blött på kvalet, något som passade hemmaföraren utmärkt. Trots att helgen började så bra för Andersson blev det rena mardrömmen. Teamet hade missförstått reglerna lite för när Andersson körde sina uppvärmningsvarv inför andra racet blev han ombedd att köra igenom depån en extra gång. Andersson själv var tveksam och när han kom ned för depågatan lyste den röda lampan ilsket mot honom. I stället för femte startplats fick han nu starta sist. Redan på första varvet krokade han ihop med Reuben Kressner och Andersson höll så när på att flyga över räcket och in i depån i svackan efter första kurvan. Bilen var så illa tilltygad att säsongen tog slut där och då för den lovande skåningen!
Andra deltävlingen kördes i Finland på Alastarobanan. Detta var en ny bana för många av förarna. Finland bjöd på ett härligt försommarväder. Efter ”vikarien” Ekbloms strålande inledning på säsongen hade Kristofferssonteamet skaffat fram ytterligare en bil så att de kunde mönstra alla sina tre förare. Johan Kristoffersson gjorde sin debut i klassen och som han gjorde det! Han var snabbast i alla tre kvalen och han vann alla tre racen i överlägsen stil. Teamets andra förare tog hand om de flesta pallplatserna medan PWR-teamet hade svårt att hänga med. Dahlgren kom 4-3-5, vilket inte var bra nog om man har tänkt vinna mästerskapet. Det var krismöte hos PWR som sparkade sina ingenjörer på fläcken! De byggde upp sitt team på nytt inför resten av säsongen.
På Solvalla visade återigen Kristoffersson sin klass med att vara snabbast i alla tre kvalen och han vann även de två första racen. Dahlgren hade bättre fart denna gång och skuggade Kristoffersson över mållinjen och i tredje race var det Dahlgren som var före Kristoffersson.
Vid Västkustloppet i Falkenberg var Kristofferssons team starkast i kvalet och de tog alla nio ”pallplatserna” med två pole för Ekblom och en för Blomstedt. I första racet tog Blomstedt sitt livs första STCC-seger före teamkamraterna Kristoffersson och Ekblom med Dahlgren som fyra. Ekblom vann andra racet före Dahlgren och Haglöf. Kristoffersson vann tredje före Dahlgren och Reuben Kressner. Den stora snackisen denna helg var däcken… Det var många som fick punkteringar. Michelin handlade snabbt och bytte ut däcken så att de fick en hårdare blandning resten av säsongen.
I Karlskoga tog Kristoffersson ledningen från start, men fick en knuff av Dahlgren i depåkurvan så att han for av banan och tvingades bryta! Dahlgren vann första racet före Ekblom och Mattias Andersson. Kristoffersson missade andra racet sedan han kört sönder en drivaxel på uppvärmningsvarvet! Ekblom vann andra racet före Blomstedt och Dahlgren. Dahlgren blev bäste poängplockare denna helg då han vann tredje racet före Haglöf och Ekblom. (Kanonloppet i Karlskoga kördes tillsammans med Sportvagnsmästerskapet, vilket gjorde att detta blev den störta tävlingen under året.) Dahlgren fick mottaga Ronnie Petersonstatyn som utdelades av Tommy Peterson.
Det var väldigt jämnt mellan toppteamen i Anderstorp. Polen togs av Haglöf, Blomstedt och Dahlgren. Haglöf höll undan och vann det första racet före Ekblom och Dahlgren. Dahlgren vann det andra racet före Blomstedt och Joonas Lappalainen. Dahlgren vann även det tredje racet före Blomstedt och Haglöf.
Inför finalen hade Robert Dahlgren skaffat sig ett riktigt guldläge. Han behövde ”bara” ta sju poäng för att bli mästare. Men just Dahlgren har varit i denna situationen flera gånger förut och misslyckats. Första kvalet i finalen på Mantorp blev kaotisk med avåkningar och gulflagg och till sist blev det rödflaggat. Flera förare fick sina tider strukna på grund av att de hade satt sin bästa tid under gulflagg. Tre minuter återstod av kvalet när depån öppnades igen och samtliga förare kastade sig iväg i vetskapen om att de fick en sista chans till att sätta ett snabbt varv. Detta borde ha talat för Dahlgren, som är den bäste kvalföraren i Sverige under sådana här förhållanden, men inte ens han lyckades ta chansen. Han fick bara 11:e tid till sist och missade därför chansen att gå vidare. Olyckskorparna kraxade och frågan var om Dahlgrens otur skulle upprepa sig ännu en gång? Det var just värste konkurrenten Ekblom som tog pole före hemmaföraren Mattias Andersson. Ekblom och Andersson delade på de återstående polepoängen. Andersson tog starten före Ekblom, men längre ned i fältet blev det en krasch där Reuben Kressner, Albin Wärnerlöv och John Bryant-Meisner blev stående. Säkerhetsbilen kom ut och fältet körde varv efter varv. Bärgningen drog ut på tiden och tävlingsledningen blev till sist tvingad att hänga ut rödflaggan för att inte tiden skulle rinna ut. Racet startades om. Ekblom var på hugget och tog sig direkt upp i ledning före Andersson. Andreas Wernersson debuterade i STCC denna helg och han tog sig också förbi Andersson, som kom helt fel och tappade ytterligare ett par platser. Dahlgren gick i mål på sjätte plats och han hade därmed erövrat de poäng han behövde för att äntligen säkra sin första titel i STCC. Det tog 12 år och en envis norrlänning för att uppnå målet! Ekblom vann andra racet före Andersson och Tobias Brink. Andersson satsade allt på att upprepa fjolårsbravaden, då han vann det avslutande racet. Han startade från pole och tog ledningen. Bakom honom försvann Ekblom i ett rökmoln och han hade en bra lucka, men han hade gått ut lite väl hårt och överhettat däcken. Fredrik Blomstedt hade ett SM-brons i sikte och han tog sig förbi och vann före Andersson och Dahlgren. Dahlgren vann alltså SM före Ekblom och Blomstedt.
När vi summerar årets STCC kan vi konstatera att huvudklassen STCC var det stora lyftet med totalt 27 förare som körde någon gång under säsongen. Porsche höll också en bra standard, men sedan var det alldeles för tunt i de andra supportklasserna. Det uppdagades strax innan finalen att bokslutet för säsongen 2016 hamnade på minus 38 miljoner kronor!!!! Någonstans måste någon ha gjort något riktigt fel för att få till ett så dåligt resultat. VD´n Jonas Lundin fick sparken direkt efter finalen och ersattes av Hans Bååth, som har ett förflutet inom Polestar. Bååth har ingen rolig uppgift att försöka skrapa ihop smulorna och bygga upp STCC på nytt. Stora förändringar måste ske. Det har blivit alldeles för dyrt att vara med. Det återspeglas med all önskvärd tydlighet i supportklasserna. Att man sedan måste betala för att få synas i TV och att folk på grund av detta hellre sitter hemma i soffan än att se tävlingarna live är en annan svår nöt att knäcka. Det måste bli mera show och drag över tävlingarna och fler och större klasser. Det finns mycket att jobba med…
