Härlig säsongsavslutning på Mantorp Park för SSK, SPVM, Ginetta & Abarth
Mantorp
Stockholms Sportvagnsklubb arrangerade årets finaltävling på Mantorp Park. Det var tio år sedan de senast körde på just den här banan. Förutom SSK´s egna klasser kördes finalerna för Sportvagnsmästerskapet + Ginetta GT5 och Abarth Trofeo Scandinavia.
Drygt 130 bilar tampades om pokalerna under dagarna tre. Finalen som alla pratade om inför helgen var VOC-Racing där frågan var om den regerande VOC-mästaren Jimmy Eriksson skulle vinna, eller mästaren från 2007, Marcus Larsson, skulle ta hand om segern. Larsson inledde året bäst med fyra raka segrar, men sedan missade han en helg då han var på bröllop. Andra halvan av säsongen var det Eriksson som var bäst, också med fyra segrar. Poänggapet var så litet att den av de två som skulle komma först över mållinjen skulle vinna mästerskapet. Larsson hade fördel av att han har gått gymnasiet på Mantorp och kört otaliga varv på banan under de senaste 11 säsongerna medan Eriksson skulle köra på banan för första gången.
Rutin eller ej, Eriksson visade prov på sin skicklighet när han nästan omgående satte snabba tider, trots att han saknade erfarenhet från banan. Kvalet blev en nagelbitare där Eriksson och Larsson turades om att vara snabbast. Larsson fick chansen att köra sista varvet på kvalet och han satte då pole med endast fyra hundradelars marginal till Eriksson! Fördel Larsson igen inför racet. Men det kom en regnskur innan racet och lagom till det var Volvoförarnas tur hade det blivit ett torrspår på banan. Pole är på vänster sida på Mantorp, vilket var på den blöta sidan. Alltså hade Larsson i alla fall en tuff uppgift att dra nytta av sin pole. Han gjorde en bra start och lyckades pressa sig in i det torra spåret innan första kurvan och sedan kunde han kontrollera loppet ända till mål. För Erikssons del hade det varit mycket svårt att ta sig förbi, eftersom han då hade tvingats gå ut ur torrspåret. Christoffer Graff kom trea. Nästa kalldusch för Eriksson var att man till i år hade ändrat reglerna för hur SSK-mästaren skulle koras. Tidigare var det den föraren som hade tagit flest poäng totalt av alla klasser, utan att räkna bort något race som blev mästare, men i år hade SSK ändrat till den förare som tagit flest poäng i sin klass. Alltså blev Marcus Larsson både VOC och SSK-mästare 2013.
I Renault Junior Cup var John Emanuelsson redan klar mästare och Niklas Fredholm klar tvåa, men tredjeplatsen skulle avgöras mellan Heidi Ryrlén och Anton Eliasson. Båda har tagit en seger var i år. Ryrlén var snabb redan från start i år, medan Eliasson har haft en uppåtgående trend under andra halvan av säsongen. Till finalen hade hans team gett honom en perfekt bil och han tog pole utan problem och ryckte sedan ifrån övriga fältet och vann före Emanuelsson och Ryrlén. Bronset gick således till Eliasson.
Det var ganska glest i de andra SSK-klasserna och flera bilar gick sönder redan under fredagens testkörningar. Rickard Hansson gjorde en imponerande körning på en våt bana med sin Clio där han slog John Erik Öberg och de övriga med dryga halvsekunden! Norsk GT var inbjuden att köra som gästklass, men det kom bara en förare! Björn Olav Wiik hade det trevligt och han vann klass 3B. Malin Hellman Johanssons motor gick sönder på träningen så hon tvingades avstå finalen. Det kanske var lika bra det, för hon hade dubbelsidig lunginflammation och var inte på topp. Synd bara att bryta hennes fina svit, hon hade inför finalen vunnit samtliga race i år. Hon blev därmed mästare "i kavaj". Bosse "Röfärgar´n" Söderkvist passade på att fira sin 75-årsdag i samband med finalen och Jan O "Snickar´n" Gustavsson firade 50 år som racerförare med att vinna finalen i Klass 1. - Tänk att det skulle ta 50 år för att vinna, sa Gustavsson.
Ginetta GT5 Cup hade också sin final i helgen. Där blev det verkligen spännande! Dennis Strandberg hade en liten ledning före Morten Dons, men det var absolut ingen säker marginal. Strandberg inledde med att vara snabbast i kvalet, men han blev diskad! Han körde på samma däck som han hade använt på SPA tidigare i år, problemet var bara att dessa däck aldrig hade blivit inmärkta som hans i serien. Reglerna är tydliga och det var bara att starta sist för Strandberg! Kanske var det tändvätska för Strandberg, för han körde som en furie! Redan efter två varv var han uppe på tredjeplats och ytterligare några varv senare övertog han ledningen! Han vann racet före Dons och Anders Gustavsson. Precis innan andra racet började det regna. Strandberg hann inte byta till regndäck. Han körde alltså på slicks. Det var alldeles för halkigt och han tappade placering efter placering. Dons kontrollerade racet och såg ut att gå mot både raceseger och mästerskapsseger. Men Niclas Lindström (son till den legendariske föraren Leif Lindström) gjorde sitt livs race och i sista kurvan övertog han ledningen och han vann sitt första race någonsin! Dons kom tvåa och Strandberg fyra, vilket innebar att båda slutar på samma poäng och samma antal segrar under året. Det var därmed oklart vem som egentligen vann, frågan får utredas av SBF, varför ingen mästare utropades i helgen.
I G20-klassen var det nästan avgjort inför finalen. Stavros Tentis behövde bara en halv poäng för att säkra segern. Det gjorde han med råge när han vann det första racet. I andra racet vann en överlycklig Anders Hedensjö.
Troféo Abarth Scandinavia körde sin final och det var mycket jämnt mellan Lasse Sundman och Niklas Lilja. Sundman skulle egentligen fira semester i USA, men eftersom han hade chansen att vinna serien fick semestern vänta. Sundman startade från pole i båda racen, men Lilja var för stark. Han vann båda racen och försvarade därmed sin mästerskapstitel. Sundman kom tvåa och Robin Appelqvist slutade trea.
Sportvagnsmästerskapet utökade sitt samarbete med SSK i år då man inledde på Kinnekulle och avslutade på Mantorp. Den mest spännande klassen inför finalen var Roadsport C där Kent Heijel och Andreas Halbig hade samma poäng inför finalen. Halbig hade ett katastrofkval. På första varvet kände han väldiga vibrationer under inbromsning och han gick genast i depå för att kolla däckstryck och att däcken hade satt sig mot fälgen, eftersom de var nymonterade. Han körde ett varv till, men samma vibrationer infann sig och ABS-bromsarna gick in omedelbart. Han gick i depå för att kolla hjulbultarna, men kom då på att klistermärkena satt kvar på däcken! När han körde ut för tredje gången hade regnet börjat falla och alla chanser att sätta en bra tid var borta... Heijel tog pole och Halbig startade på 12:e plats! Halbig gav publiken något att hurra åt då han på sedvanligt manér kämpade sig upp genom fältet. Han körde i mål på andraplats, slagen av Heijel med en halv sekund. Den långväga resenären Rikard Niva kom trea (120 mil från Luleå, enkel väg...) Fördel Heijel inför den slutliga finalen, men ändå inte... Motorn rasade i sista kurvan för Heijel som lyckades rulla i mål som segrare, men han kunde inte köra sista racet... Med den omvända startordningen startade Halbig som femma, men han kämpade sig upp till förstaplatsen och han försvarade därmed sin titel i Roadsport C och Mazda MX5-Cup.
I Roadsport A startade Anders Edlund i pole, men det var Lars Macklin som vann första racet före Edlund och Toni Berggren. Det blev samma trio på pallen även i andra racet, men seriesegern gick till Berggren, som även blev Corvetteklubbmästare.
I Roadsport B delade Martin Gistell och Pär Fredriksson på segrarna, men Joachim Osbeck smög sig upp till en tredje och en fjärdeplats och vann därmed mästerskapet.
I Clubman delade Stefan Mumm och Svein Langholm på segrarna och andraplatserna med Marie Carlsson som dubbeltrea. Langholm vann mästerskapet. Det har varit ett långt och mödosamt utvecklingsarbete tillsammans med bilkonstruktören Kjell Bodin, men tillsammans har de nu äntligen fått fart på bilen så att segrarna började trilla in i år med mästerskapsseger som belöning. Kjell Bodin har konstruerat bilar i drygt 50 år. - Jag måste rikta ett extra stort tack till Jonny Thomsen som kommit med många goda råd när det gäller inställningen av chassit. Hans tips har gjort att jag har kunnat kapa sekunder! Jag vill också tacka min ständige mekaniker John Erik Karlsen, sa Langholm.
RS-klassen var den enda som var avgjord inför finalen där Daniel Röjsel kunde sitta hemma och fira medan kompisarna gjorde upp om säsongens sista pokaler. Simon Hultén var på plats och visade upp den nya Radical SR3, som kommer att köras i Sverige nästa år. Han tog en enkel dubbelseger. Emelie Liljeström tog en andra och en tredjeplats medan Peter Johansson tog en andra och Jonny Thomsen tog en tredjeplats.
I Modsportheatet hade Kenneth Nilsson käkat taggtråd till frukost, för han kom som skjuten ur en kanon i starten. Vips så ledde han med flera hundra meter. De andra vaknade till sist och började ta upp jakten på honom. Ingvar Sand läckte vatten och flera bilar snurrade av och racet fick köras några varv bakom safetycar. När fältet släpptes igen fortsatte Nilsson i ledning, men nu hängde John Erik Öberg med bättre. Nilsson vann före Öberg och Peter Eriksson. I andra racet hade Öberg fått upp farten ordenligt och då hängde inte ens Nilsson med. Han slutade tvåa och Eriksson kom trea igen. Eriksson vann klassen totalt. I Modsport II vann Björn Olav Wiik första racet före Anders Edlund och Kent Johansson och i andra vann Lars Macklin före Edlund och Mattias Andersson. Kent Johansson slutade på en blygsam fjärdeplats, men han vann serien totalt. I Modsport III skulle vi ha fått se en finalkamp mellan Per Oleskog och Robert Gustafsson, men kampen uteblev sedan Oleskogs växellåda gav upp redan på testet. Thomas Larsson vann första racet före Henrik Eriksson och Gustafsson. I andra vann Larsson före Gustafsson och Andreas Ekvall. Guldet gick därmed till Gustafsson.
En lång och intensiv säsong är nu till ända. Nu väntar garagesäsongen med lagning och trimning inför nästa säsong.
Bengt-Åce Gustavsson - www.racefoto.se
