Racerapport Caran
Caran Automotive Racing Team
Solen sken klart från en blå himmel, flaggor och tält fladdrade i vinden och överallt hördes racingmotorernas sång. I depån kunde man bara ta sig fram genom en labyrint av bilar, depåplatser och släpvagnar. Det var fredag kväll och fri träning inför årets första långloppsrace i serien Endurance Racing 4 Fun. Caran-teamet hade aldrig varit bättre förberedda. Över en vecka tidigare kördes den första träningen. Nu hade tekniska brister åtgärdats, dock inte alla, vilket senare skulle visa sig. Under träningen körde förarna bilen och banan för att lära känna dessa samt för att prova fram lite olika chassiinställningar.
Så kom då tävlingsdagen. Besiktningen gick problemfritt. Emellertid uppdagades vid första tankningen tio minuter före start ett bränsleläckage i bensinpåfyllningsröret. Teammedlemmarna kastade sig över bilen och avhjälpte problemet genom en frenetisk mekanikerinsats. "Basement Boy", som skulle ta startpasset skickades ut först då då säkerhetsbilen lett startfältet två varv runt banan. Vi fick, liksom förra gången, starta sist.
-Vad spelar då det för roll när man kör 6 timmar? sade vi till varandra, lyckliga över vår insats. Vi kan ju bara bättra vår placering! Redan under första varvet avpolleterades tre av medtävlarna när "Basement"
klättrade i positionerna.
Pass två påbörjades av "McDriver" som till allas förfäran kom in i depån med punktering. Ett oturlig sammanstötning med en varvande förare hade förstört framfälgen och däcket. Var det redan färdigkört? Aldrig! Upp med bilen med domkraft och pallbockar. Fästet till frontspoilern hamrades rakt på tio sekunder, reservhjul monterades, men.... Undre länkarmen var stukad, denna plåtdel som motstod slag med den kraftigaste slägga. Kan vi byta den istället? Inte i tid. Det var dags att ta fram ingenjörstänkandet: Skalkonstruktioner kan försvagas genom buckling och genom...hål! Med plåtsaxen klipptes en stor del bort, sedan tog vi till spett och slägga för att böja den tillbaka. Det lyckades.
"Kartman" sändes ut för att göra två bromsningar i depån och det fungerade! Tio varv, sedan i depå för ny kontroll. Bilen var OK, så till den grad att han satte snabbaste varv med 52.18 sekunder. Vi hade nu tappat närmare 50 minuters körning så de resterande tankningarna och förarbytena sköttes minst sagt avslappnat. Bilen gick däremot pålitligt som ett schweitzerur. Smågrejer hände, t.ex. skickades "Sideways" ut utan förarhandskar efter ett hastigt påkommet byte och fick åka in efter ett varv igen, dock medan säkerhetsbilen var ute vilket därmed inte kostade någon tid. Ett stenskott spräckte framrutan men det hindrade inte vidare körning.
"Flash" körde, "Braveheart" körde igen och sedan kom "Stor-Lövis" tur. Hornen växte lite långt och när det var femton minuter kvar sladdade bilen in i en däcktrave och tryckte in bakpartiet. Måste vi bryta? Som tur var hade vi behållit bakre kofångaren trots dess avsevärda vikt och därför klarade sig bilen med plåtskador. Vi var fortfarande tvungna att köra i mål för att få placering. En snabb översyn; inga läckor. En kort kontroll med tävlingsledningen. Vi kör! Bilen haltade runt de två sista varven och tog den svartvita målflaggen som
sextonde ekipage av tjugosex startande.
Sextonde plats kan låta magert, men detta lopp kändes som en seger för teamet. Målmedvetet arbete, grym envishet och vägran att låta sig besegras gjorde att vi fullföljde trots att problemen hopade sig över oss. Alla fick köra. Vi hade roligt. Nu skall vi banka till bakänden, montera en ny länkarm, kontrollera tanken och byta vindruta. Sen kör vi nästa tävling, fredagen den 14/5 på Scandinavian Raceway i Anderstorp.
CART genom Kristoffer Rydquist