Racerapport

Kanonloppet 1974 ingick i EM för Formula 2. Hela Europaeliten var därmed på plats.

18 000 åskådare fick se Patrick Depailler starta från pole och ta ledningen i loppet. Torsten Palm gjorde dock den bästa starten när han klättrade från fjärde till andraplats, före Jacques Lafitte och Ronnie Peterson. På andra varvet var Palm lite ouppmärksam och han tappade ned till fjärde plats. Palm hade problem med bilen och tappade ytterligare placeringar. Peterson däremot var snart uppe på andraplatsen. En bit ned i fältet var det oroligt och en som blev drabbad var Gunnar Nilsson, som skadade ett hjul och fick gå i depå för byte. Det dröjde ända till det 27:e varvet innan Peterson hittade en lucka på Depailler. Peterson ryckte genast till sig en lucka, men Depailler kämpade sig tillbaka och i mål skiljde det endast 0.3 sekunder. Depailler satte ett nytt banrekord med tiden 1.12.1. Lafitte kom trea. Publiken jublade när de fick se sin idol vinna på hemmaplan!

Klassen Super Vee blev allt mer populär och på kontinenten höll den på att konkurrera ut F3. I Karlskoga tävlade man om ”Guldpokalen”. Freddy Kottulinsky startade från pole, men det var Kennerth Persson som tog ledningen före Tommy Brorsson och John Morrison. Redan efter ett varv hade Morrison tagit sig förbi Brorsson. Kottulinsky såg hur Morrison närmade sig och då gjorde han slag i saken och körde om Persson för att ta ledningen. Morrison tog sig förbi Persson och började jaga ”Kotten”. På sjätte varvet gick Morrison upp i ledning, men ”Kotten” hade inga problem att hänga med. På tionde varvet återtog ”Kotten” ledningen och nu orkade inte Morrison göra någon mer attack. Kottulinsky vann före Morrison och Persson. Keke Rosberg trodde att han låg på en säker fjärdeplats, men Eje Elgh kom smygande och snuvade Keke på fjärdeplatsen till sist.

I stora standardvagnsklassen, som ingick i SM, startade Jan Lundgårdh från pole, men det var Rune Tobiasson som tog ledningen före Lundgårdh, Bengt Ekberg, Bosse ”Emma”, Kurt Simonsen, Bosse Ridström, Lennart Hall, Christer Karlsson och Sören Morén. Ridström fick tyvärr bryta redan på femte varvet. När fem varv återstod tog Ekberg över ledningen. När fyra varv återstod fick ledaren i tvålitersklassen, Sören Morén, problem med sina bromsar. Han snurrade och åkte av banan. Av någon oförklarlig anledning hade inte funktionärerna bogserat bort en F2, som stod kvar bredvid banan. Morén dundrade in i F2:an och båda ekipagen fattade eld! Personalen var snabbt på plats och släckte elden, men Morén hann tyvärr få både första och andra gradens brännskador. KMK fick stor kritik för denna händelse och det franska teamet som ägde F2:an krävde ett skadestånd på 150 000 kr! Bengt Ekberg vann loppet före Tobiasson och Lundgårdh. I tvålitersklassen vann Carl Piper före Jürg Bächi och Ole Fall.

De två minsta SM-klasserna kördes också ihop. I 1300cc-klassen vann Bengt Odelfors före Hans Wallberg och Herman Dalbakke. I 1150cc-klassen vann Jerry Davis före Gösta Pettersson och Tommy ”Slim” Borgudd.

Volvocupen var populär i Sverige redan på sjuttiotalet. Vid Kanonloppet körde man om den Skandinaviska Volvo Cupen. Thomas Lindström hade redan vunnit den svenska cupen och han var givetvis favorit även här. Han startade från pole och ledde till att börja med, men så tog däcken slut och han tappade fart. Börje Thor vann racet före Ulf Granberg och Robert L Kvist. Det var stor svensk dominans i cupen. Bäste utlänning var Ola Rustad på niondeplats före finnen Juhani Suvanto. Tyvärr blev tävlingen ett ekonomiskt fiasko. Det var ett tungt besked för KMK som fortfarande var i uppbyggnadsfasen efter olyckan 1970.

Bengt-Åce Gustavsson