Racerapport

WTCC i Anderstorp

18 000 personer trotsade regnet och fick uppleva den svenska VM-deltävlingen för Touringbilar på Scandinavian Raceway i Anderstorp.

Vädret blev den stora snackisen eftersom det ömsom störtregnade och ömsom var strålande solsken. Ingenjörerna hade ett tufft jobb att ställa in bilarna. På de fria testerna var svenskarna bra med i topp på alla pass. Tiago Monteiro tog pole i kvalet före Nicla Larini, Robert Huff, Fredrik Ekblom och Rickard Rydell. På varmupen var gamle sverigebekantingen Roberto Colciago snabbast före Rydell, som hoppades att regnet skulle hålla i sig för hans bil fungerade uppenbarligen bra då.

På en regnvåt bana tog Huff starten före Monteiro och Jordi Gené, Rydell och Ekblom. Huff var klart snabbast och drog upp en lucka på sex sekunder till övriga fältet innan banan började torka upp. Huff fick det svårt mot slutet, men lyckades hålla undan och vinna sin andra seger någonsin före Montiero och James Thompson. Rydell och Ekblom tappade mycket på slutet då deras däck tog slut. Rydell blev nia och Ekblom 12:a. – När jag kände att däcken tog slut lät jag mina teamkamrater Nicola Larini och Alain Manu passera så att de skulle få starta i första startledet till andra racet, sa Rydell. Robert Dahlgren körde på slicks och var långt nere i fältet i början av racet. När det torkade upp fick han upp farten ordentligt och spurtade sig upp till 10:e plats. – Det fattades 1.5 sekund upp till åttonde platsen som hade inneburit pole till andra racet, det hade varit toppen, sa Dahlgren. Calle Rosenblad blev påkörd i starten så att en ventil på ett däck gick sönder. Efter depåstopp höll han bra fart, men var alldeles för långt efter.

Förutsättningarna inför andra racet var exakt samma som inför första; blöt bana men stor chans till upptorkning. Några förare chansade på regndäck, andra på slicks. Chevroletförarna Larini och Menu startade i första ledet på regndäck och de drog snabbt ifrån övriga fältet. En tredjedel in i racet var banan torr och de båda Seat-förarna Tom Coronell och Gabriele Tarquini, som låg trea och fyra, började knappa in på ledarduon. Men de brände sina regndäck och fick slå av på takten. Rydell chansade på slicks och var den ende som lyckades hålla jämna steg med regndäcksförarna i racets inledning. När det blev torrt plockade han placeringar i snabb följd. Han var uppe på fjärde plats på näst sista varvet. Två kurvor före mål kom han ikapp sina teamkamrater Larini och Menu. Utan att tveka flög han förbi dem och vann racet till publikens stora jubel. Det var en märkbart irriterad Larini som stod med armarna i kors på prispallen – Jag körde hela racet i lagom fart för att bevara mina däck, i övrigt har jag inga kommentarer, sa Larini. – Det var jättekul att få vinna i min comeback här på hemmaplan, sa Rydell. På frågan om han kör WTCC nästa år svarade han kryptiskt: - Jag tror att mina chanser hade varit större om jag hade nöjt mig med tredjeplatsen idag…

Robert Dahlgren körde åter på slicks och race två blev ungefär som race ett. – Jag var nere på 18:e plats, men när det torkade upp var det bara att plocka placering efter placering. Jag är nöjd och Volvo är nöjd, sa Dahlgren efter sin åttondeplats. Fredrik Ekblom var inte lika nöjd; - Jag var här som hjälpryttare åt Andy Prilaux och då blev det inte bättre än så här, sa Ekblom som slutade 14:e, placeringen bakom Prilaux i båda racen. Över huvud taget hade BMW svårt att hänga med den här gången. Carl Rosenblad gjorde bra ifrån sig i andra racet och vann privatförarcupen, men när det var dags för prisutdelning fick han inte vara med. Förstapriset gick till Colciago istället. – Jag hade anmält mig till privatförarcupen, men tydligen ändrade sig FIA så att jag bara var gästförare istället. Hade jag vetat det hade jag aldrig kommit hit, sa Rosenblad.

Bengt-Åce Gustavsson – www.racefoto.se

Allt regnande ställde till det för både team och arrangörer. Ån som rinner intill banan svämmade över och när det var som värst under fredagen låg maskindepån under 40 cm vatten. De värst drabbade var Formula Mastersteamen. Men smålänningarna fann på råd och lyfte ut alla bilar ur sina depåer och körde dem på flakbilar till banan. Efter att man brutit upp ett par dammluckor samt börjat länspumpa blev ordningen lite bättre. De höga herrarna från WTCC hade en hel del att klaga på men ARC´s vice ordförande Kian Andersson fann svar på tal: - Det är samma gud här som i Italien och det är han som bestämmer vädret! De drygt 400 funktionärerna gjorde en fantasisk insats för att tävlingen skulle kunna genomföras trots alla problem.

Det var två stora världspremiärer i Anderstorp. Volvo deltog med sin flexifuel Volvo S60 som körs på E85. Seat fanns på plats med två turbodieslar. Volvo slutade 10:a och 8:a med Dahlgren. Seat slutade 6:a i första racet med Yvan Muller medan Jordi Gene blev 18:e och 24:e

International Formula Masters

Vi fick se en ny raceklass som heter International Formula Masters. Det är ett mellanting mellan F3 och GP2. Tyvärr har vi inga svenskar som kör, men väl två finnar och en dansk. Alla tre ansåg att de körde på sin hemmabana, trots att finnarna aldrig ens varit på Anderstorp innan!??! – Jag har kört på de flesta svenska banor, men konstigt nog aldrig på Anderstorp trots att det är den största banan, sa Juho Annala. Dansken Kasper Andersen startade från fjärde rutan. Han fick till en kanonstart och var tvåa in i första sväng. Han hade bra häng på ledaren Marco Bonanomi från Italien och väntade bara på ett läge att köra om. På varv 12 fick italienaren plötsligt bryta loppet och vägen låg öppen för Andersen. Han kunde vinna sin andra seger för i år, men var hårt pressad av serieledaren Jerome D´ambrosio från Belgien mot slutet. Segermarginalen blev 0.3 sekunder. Mexikanaren Pablo Sanchez Lopez kom trea. – Det var jättekul att få vinna här eftersom hela min släkt och alla mina vänner var på plats och hejade på mig, sa Andersen.

I andra racet vände man på de åtta första och racets enda tjej, Rahel Frey, hamnade i första startledet tillsammans med Engelsmannen Tor Graves. Det hade regnat kraftigt precis innan racet och alla stod och funderade på däcksvalet. Racet var 26 varv och frågan var om det skulle torka upp eller komma mera regn. Ett fåtal förare satsade på slicks. Graves tog ledningen från pole. Flera förare kanade av den blöta banan och säkerhetsbilen samlade upp fältet igen redan på första varvet. Det tog flera varv innan man hade hunnit bogsera undan de värst strandsatta. Graves drog ifrån i ledningen, men tvåan från första racet, D´ambrosio som startat från sjunde rutan, kom ikapp på 12:e varvet och på varv 14 var han förbi. Efter halva racet stod det klart att de få som satsat på slicks hade valt rätt. Banan torkade upp snabbt och det skiljde flera sekunder per varv i favör för slicksbilarna. På 17:e varvet övertog Österrikaren Norbert Siedler ledningen. Han vann med 17 sekunder före Spanioren Oliver Campus Hull och Johnny Cecotto Jr från Venezuela. Mästerskapsledaren D´ambrosios regndäck tog fullständigt slut och han kanade av banan på sista varvet från sin fjärdeplats och bilen hamnade under 10 cm vatten på den träskvåta gräsmattan. – Jag bröt loppet i går och fick starta sist. Jag chansade därför på slicks och det lönade sig, sa Siedler efteråt. Han har endast kört fyra lopp i år men vunnit två av dem. Inför racet spekulerades det i om varvrekordet från 1978 skulle slås, men det klarade sig även den här gången.

Supportklasser

Den tyska Superkartserien AVD körde en deltävling tillsammans med WTCC i Anderstorp. Bengt Albertsson från Jönköping kör den tyska serien och det var han som var initiativtagare till att racet kom till stånd här i Sverige. Albertsson låg trea i serien inför racet men hemmatävlingen blev en besvikelse för honom, som fick bryta med motorhaverier två gånger. Han var heller inte riktigt nöjd med startfältet. – Jag hade hoppats på att alla svenskar skulle ställa upp mangrant när det gavs tillfälle att köra ihop med en VM-tävling på hemmaplan, men det känns som om det har gått prestige i det här. Troligen var det fel att just jag tog det här initiativet, sa Albertsson uppgivet. Racen blev en succé för Stefan Malm som vann båda heaten i en lånad PVP-kart. – Efter motorraset i Falkenberg senast trodde jag att det var kört för i år, men så fick jag erbjudandet att köra Paul V Pedersens kart och då var jag inte sen att tacka ja, sa Malm.

Ingvar Mattson stod bakom Radicals inbjudningsrace som gick under namnet: Mattssons Fasteners Radical Prosport Racing Weekend. Det kördes två längre lopp och ett kort. Micke Ohlsson var den store dominanten. Han vann två race och kom tvåa i ett. – Det har fungerat perfekt hela helgen förutom det obligatoriska depåstoppet i det andra långloppet. Man skulle stänga av motorn under stoppet, men jag hade dåligt batteri och teamet frågade om det var ok om motor var på i alla fall. Det gick visserligen bra, men jag fick en drive thrue istället, sa Ohlsson. Viktor Hallrup vann det avslutande loppet och det var hans första seger någonsin.

Det kördes en ren historisk klass med GT och Standardbilar före 1965. Rolf ”Myggan Nilsson” vann det första racet efter en hård uppvaktning av Thomas Henrysson. I det andra racet blev det ännu tätare kamp och ”Myggan” gjorde ett misstag och hamnade utanför banan. Segern gick till Henrysson. Den historiska klassen Sports 2000 körde tillsammans med Radicalklassen.

Fakta om bilarna som kör International Formula Masters:

Bilarna har tagits fram till 2007-års säsong av N. Technology och Tatuus. Motorn kommer från Mugen-Honda och är en 2-liters 4-cylindrig motor på 250 hästkrafter helt i aluminium. Sexväxlad sekventiell låda med ”paddlar” på ratten. Stötdämpare från Koni, fjädrar från Eibach, fälgar från OZ(magnesium), bromsar från Brembo med Ferodobelägg och alla kullager från SKF. Pris: 110 000 Euro + skatt.

Bengt-Åce Gustavsson - www.racefoto.se