Racerapport

Entusiasternas Julafton!

Den tredje omgången i årets SSK-serie hade fräckt nog döpts till ”Entusiasternas Grand Prix" trots att Grand Prix-beteckningen är förbehållen speciella arrangemang inom bilsporten. Nu hade SSK satt namn på sin tävling utan att fråga Bilsportförbundet och när det redan var ett faktum var det för sent att ändra igen. Namnet skulle locka folk till Kinnekulle - och det gjorde det. Kanske inga massor av publik men väl massor av förare. Hela 226 startande uppdelat på tio olika klasser i allt från Leo Kinnunens f.d. lnterserie-Porsche till go-karts. Inte behöver SSK ta till ordet Grand Prix för att locka förare, men kalla det gärna "Entusiasternas Julafton".

En jättefight i slutet av racet i klass C mellan Mike Gärdin, Lotus Elan och Hasse Wallberg Ford Escort 1300 BDA blev behållningen när SSK körde publiktävling på Kinnekulle Ring inför drygt 2000 betalande åskådare. En nyhet prövades också och det var go-kartarnas E-klass som fick köra en tävling på en riktig bilbana. Efter olyckan på Knutstorp för några år sedan blev det stopp för körning med dessa bilar på stora banor, men nu har det alltså släppt igen.

Det var ett digert program som väntade på söndagen med omväxlande tävling och träning i de olika klasserna. Det stora antalet anmälda i klass Formel 1300 tvingade fram en kvaltävling för dem som hade sämre än 20:e träningstid. Klass A har i princip dött ut genom det nya reglementet men det är ändå rätt att behålla klassen eftersom det finns några bilar som då och då luftas där.

Dessa är i vissa fall överlägsna t.ex. klass B och måste därmed bedömas separat. Klass B har tyvärr också stagnerat, varför ledningen beslöt bespara publiken dessa få bilarstävling. Sten Hillgard prövade nu för första gången sin ex-Kinnunen AAW-Porsche 917 och som den kloke karl han är tog han det mycket lugnt men fick under träningen ändå känna på hur det är att snurra. Under racet kunde Lasse Nordahl visa att han nu känner sig hemma ordentligt i Helle-Elvan och en snygg uppkörning förbi Leffe Nilsson, Ridström och Lars Owe Johansson gav första plats i klassen och Lasse knappade också in på avståndet till Hillgard. Lars Owe Johansson som kören Opel Commodore som tidigare ägts av Boo Brasta körde inte särskilt sakta på den tiden han körde Kadett Rallye men kör nu överdj-t med den stora bilen.

Stora bilar kör också Göran Boström och Lars Norberg. I sina Camaros hade de en egen kamp i klass A. På 9:e varvet gick Norberg fräckt förbi i svängen efter bron på tillbakavägen så att säga, men han fick ge sig för en minst lika fräck omkörning på sista varvet. I TV-böjen som är en lång vänsterföljd av en höger, är det snabbaste spåret helt enligt "boken" dvs. man skall hålla ut till höger och sedan skära genom vänstern. Det finns dock ett krux och det är om man är jagad. Då måste man hålla tätt till vänster om sig och blir följaktligen tvungen att släppa idealspåret, men detta gör mindre eftersom man håller den bakomvarande efter sig.

Nåväl detta tänkte inte Norberg på utan han gav Boström chansen att hålla innern och när det sedan knep till fanns det ingen annan plats för Norberg än gruset utanför banan. Det är hårt men juste.

Gärdin i täten pga rutin

En liknande situation som den ovan relaterade uppkom i klass C som är ett veritabelt getingbo. Mike Gärdin hade pole men fick se Björn Persson ta starten. Mike kom dock snabbt förbi och kunde köra med fritt spår. Efter honom låg förutom Björn Ole Fall och Mats Lundkvist i sin Bodola. Hasse Wallberg hade missat starten precis som i kvalheatet, som gällde startpositionerna i racet. Sedan han väl fått i alla växlarna i rätt ordning gick det undan värre och han jobbade snabbt upp sig till 4:e plats varifrån han började attackera den absoluta täten. I kurvan efter bron på baksidan satte han in en oväntad attack på Porsche-körande Ole Fall som togs, som det brukar heta, på sängen. Mats Lundkvist visade snabb fattningsförmåga och hakade på Hasse och kom på så sätt förbi Ole och upp på 4:e plats. Nu satte Hasse Wallberg in sina ansträngningar på att komma för Björn Perssons Volvo och jag vågar påstå att han hetsade Björn till den snurrning denne gjorde i utgången på TV-böjen. Strax innan denna händelse kunde åskådarna se hur Björn tvingades köra bredare och bredare för att hålla Hasse bakom sig och man anade vad som skulle hända. Björn bröt och Hasse fortsatte sin klappjakt på ledande Gärdin som låg knappt före. Det var nu ett varv kvar och vid inbromsningen till Kvarnkurvan uppbådade Gärdin alla sina bromsningskunskaper och hängde på hejdarna i absolut sista tusendels sekunden. Nya attacker från Wallberg på baksidan och då kom situation som var lik den i klass A. Här var det endast med den skillnaden att Mike med sin stora rutin höll in till vänster och sålunda täppte till. Hasse valde högern men kunde inte komma om. 3/10 sek. skiljde i mål.

RM i Formel Vee

Riksmästerskapet i Formel Vee kördes också denna söndag och blev från början till slut Calle Jonssons affär (!) Han tog starten före Lennart Taube och Berndt Haraldsson, som föll nedåt i fältet. Tonny Svensson hade en härlig kamp med Dan Molin och Bengt Winqvist som han till slut avgjorde till sin fördel.

Formel 1600 som följde såg Bo Hagberg ta starten men Eje Elgh påpassligt smita förbi på innern under bron. På 3:e varvet. hade dock Eje höjt tempot över vad han borde och snurrade i Kvarnkurvan. Bo Hagberg kunde inte skaka av sig uppvaktningen i form av Lars Svensson, båda Brabham BT 35, och på 6:e varvet var det dags för Lars att ta över ledningen, som han höll in i mål.

Klass E go-kartens tungvikt

En klass E cart skiljer sig ganska markant från en vanlig cart. Den har en 250cc motor om max 2 cylindrar men de flesta föredrar 1-cylindriga maskiner. Dessa får ha max. 6 växlar och carten skall väga minst 160 kg. Runt Kinnekulle kör de snabbaste på omkring minuten och det går således rätt fort. Lämpligheten att köra helt oskyddad omgiven av Armco-räcken kan ju diskuteras men enligt förarna är disciplinen bättre på en bana som denna än på en liten go-cartbana där det alltid blir småstötar och avskuffningar. Tävlingen dominerades av två gamla SSK-bekantingar nämligen Lennart Bohlin och Silvia Franchini. Båda började med cart innan de gick över till formelbilsåka men nu har de alltså gått tillbaka till carting.

Lennart och Silvio slogs om täten de första fem varven och denna kamp innehöll en stor del slipstreaming på långa rakan. När Lennart fick bryta var det fritt fram för Silvio som vann över närmaste man Tomas Benselfelt.

Standard 1 domineras av Erling Carlsson med sin Lotus Europa och inte heller denna gång kunde konkurrenterna göra något åt honom. Däremot är det roligt att bilar som Volvo 142 kan göra sig gällande i klassen. Bo Wiedesheim klämde in sin Volvo mellan Erlings och Ove Ståhles Europor. Gino Waldner hade lånat Kjell Magnussons Porsche och körde med den upp sig till 4:e plats. Den andra standardklassen har visat sig roligare och har på 3 tävlingar sett 3 olika segrare. Precis som de skall vara med andra ord. Frågan är dock om inte Kinnekulle-segraren Mats Magnusson kommer att göra anspråk på flera segrar. Nu vann han komfortabelt både heat och race med sin mycket välpreparerade Volvo Amazon. Han har till och med svagare motor än andra men det är på väghållningen som han har lagt ned sin energi och ingen bil går ännu tillnärmelsevis så bra i kurvorna som denna.

Bill Taube suverän

I klass D tog Björn Jerneborg starten före Sven Erik Olsson som dock snurrade i Kvarnkurvan direkt efter start. Favoriten Bill Taube med sin Koja ligger i starten trea men är snabbt i täten och ökar sedan avståndet för att vinna med nästan 10 sek.till godo på Björn som nu börjar få lön efter allt arbete.

Den avslutande klass Formel 1300, som utgör final vanns av Tonny Svensson före Bonde Hallenmark och Villy Zielinsky.

I Anderstorp och Kinnekulle kördes tävlingarna inför publik. Cirka 2 000 betalande åskådare har man lockat per tävling. Dessutom har rätt många sett tävlingarna mot fribiljett. - Vi försöker få hit så mycket folk som möjligt för att övertyga dem att SSK-serien är roligt. Först när dom insett detta blir vi lite mer noga med entrén, säger Robin Shorter. Visst är SSK-serien rolig ....

Jan Zander