STCC-säsongen 2018 blev den jämnaste på många år och mästerskapet avgjordes inte förrän i sista heatet för säsongen, men innan finalen befarade man att det inte ens skulle avgöras där och då! Vi återkommer till detta… Med Håkan Bååth som ny VD i STCC hade man dragit åt svångremmen ordentligt i år. Nu var det slut på vidlyftiga utsvängningar. STCC måste komma på fötter och sanera sin katastrofala ekonomi. TV-sändningarna begränsades till någon betalkanal som knappt ingen ens kunde hitta, men detta kompenserades med att man kunde se tävlingarna i efterhand via SBF-Play. Det fanns inga programblad att tillgå för publiken, utan man hänvisades till STCC´s app i mobilen i stället. För mig som racinghistoriker känns detta naturligtvis katastrofalt, men just när man besöker en tävling där och då fungerar det med en app. Dock sparas inte informationen för eftervärlden…
21 bilar stod på startlinjen vid premiären på Ring Knutstorp. PWR-teamet såg starkast ut på papperet inför säsongen, men KMS-teamet från Arvika hade bättre förutsättningar än i fjol då deras stjärna Johan Kristoffersson skulle köra alla race i år. Mattias Andersson med sitt lilla beprövade familjeteam var ensamma med att köra Honda, alla andra team hade anknytning till VW familjen med VW Golf, Audi och Cupra(SEAT). PWR inledde starkast med Philip Morin i pole före Daniel Haglöf och regerande mästaren Robert Dahlgren på fjärde plats. Johan Kristoffersson var trea. I år hade man gått tillbaka till den gamla modellen med två kval och två race där man vände på startordningen på de tio första från kval 2 till andra racet. PWR inledde året med storslam då Haglöf vann det första racet före Dahlgren och Morin. Kristoffersson kom fyra. Andreas Wernersson vann andra racet före Dahlgren och Kristoffersson.
Andra tävlingen kördes i Anderstorp, som bjöd på växlande väder. Morin vann första racet före Haglöf och Dahlgren. Mattias Andersson hade kvalat först på 10:e plats och hade därmed pole i andra racet. Han tog hand om ledningen och lyckades få en lucka till övriga fältet. Han såg väldigt stark ut, men redan på fjärde varvet exploderade ena framhjulet och han tvingades bryta! Tobias Brink vann före Dahlgren och Fredrik Ekblom.
Det var länge oklart om STCC skulle köra Västkustloppet i Falkenberg eller inte, på grund av problem med ekonomin och gamla skulder. Falkenbergs MK var väldigt tydliga med att om inte STCC gjorde rätt för sig så behövde de inte komma! FMK byggde därför upp tävlingen med SSK-Serien som bas och man tog även in Legends och en motorcykelklass med STCC som gästklass. Det löste sig tydligen för STCC kom till start. Regerande mästaren Dahlgren tog årets första seger i första racet före Kristoffersson och Haglöf. Mattias Andersson startade i tredje rutan i andra racet och han tog sig snart upp till ledning. Ekblom gjorde årets bästa insats när han jagade ikapp Andersson, men Andersson lade sig rutinerat i spåret och gjorde sig så bred att Ekblom aldrig lyckades ta sig förbi. Ekblom gjorde ett sista desperat försök i sista kurvan, men Andersson lyckades hålla undan och vinna med en tiondels sekund före Ekblom och Brink. Detta var Hondas första seger i STCC på många år. (Tomas Engström körde ju Honda med framgång i början av millenniet.)
För femte året i rad kördes en stor sportvagnshelg i Karlskoga under Kanonloppet där Sportvagnsmästerskapet och STCC stod för merparten av bilarna. PWR hade rena uppvisningen när Haglöf vann före Morin, Kristoffersson och Dahlgren. Mikaela Åhlin-Kottulinsky tävlar också för PWR, men hon bröt detta race. När hon bogserades in till depån var det en tekniker från WestCoast Racing som fick se något som inte såg rätt ut. WestCoast lämnade in en protest på PWR´s bilar för Dahlgren, Morin och Haglöf där de bad teknikerna att ta en titt på deras avgassystem. Varje bil har en homologeringshandling som beskriver i detalj hur en bil skall se ut för att den skall vara godkänd för att tävla med. Teknikerna jämförde handlingen med bilarna och fann då att ingen av de tre bilarna hade ett avgassystem som överensstämde med handlingen! I handlingen stod det att avgassystemet skulle bestå av fyra delar, medan det bara fanns tre i verkligheten. Syftet med denna förändring var för att en av ljuddämparna utgjorde den lägsta punkten på bilen. Genom att ta bort den dämparen kunde man sänka chassit och därmed få bättre väghållning. Teknikerna diskvalificerade därför de tre PWR-bilarna och i stället utropades Kristoffersson som vinnare före Wernersson och Brink. I andra racet startade Mikaela Åhlin-Kottulinsky i pole. Hon tog starten före Mattias Andersson, som försökte attackera och ta sig om. Mikaela försvarade sig bra och efter tre varv hade Andersson stressat sina däck så mycket att han helt enkelt inte orkade följa Mikaelas tempo längre. Hon drygade ut luckan och vann övertygande före Andersson och Kristoffersson. Så långt hade årets STCC-säsong bjudit på åtta olika segrare på åtta race och dessutom blev Mikaela den första kvinnan i världen som vunnit i en TCR-bil och STCC! Men med tanke på vad som hade hänt i första racet lämnade Andersson in en protest på Mikaela där han bad teknikerna kolla om hon också hade ett felaktigt avgassystem. Teknikerna kollade och det visade sig att det satt samma felaktiga avgassystem som på de andra PWR-bilarna, varför Mikaela fråntogs sin historiska seger. PWR-teamet hade bara med sig ett lagligt avgassystem och detta valde man att sätta på Dahlgrens bil till andra racet, eftersom han ledde mästerskapet. PWR ogillade protesterna varför de lade en motprotest till disciplinnämnden. De ansåg att de hade klarat decibelkravet även utan en ljuddämpare, men det var ju inte det som teknikerna tittade på.
Det var alltså upplagt för att få en lika utdragen avslutning som i fallet med Rickard Rydell 2011, då mästerskapet inte avgjordes förrän flera månader efteråt. Under tiden fortsatte STCC med att köra för första gången någonsin på Rudskogen i Norge. Nu undrade givetvis alla hur PWR-teamets bilar skulle uppföra sig med nya avgassystem? PWR-teamet visade att de minsann hade farten ändå och i kvalet var det trippel i topp för PWR med Haglöf i pole före Dahlgren och Morin. Johan Kristoffersson hade det motigt då han släpade på 80 kg övervikt i bilen, men han fick hjälp av vädret. Det regnade nämligen mest hela helgen, vilket gynnade rallycrosskungen Kristoffersson. Han startade först på sjätte plats, men han lyckades köra upp sig och vinna före Dahlgren och Haglöf. Kristoffersson vann även andra racet före Wernersson och Dahlgren. Kristoffersson övertog därmed ledningen i mästerskapet från Dahlgren.
När de kom till finalen på Mantorp Park hade disciplinnämnden haft en månad på sig att utreda ärendet från Karlskoga och i veckan före finalen kom så beslutet. Det var två saker som avgjorde det hela; För det första hade tävlingsledningen gjort fel då de inte hade meddelat Mikaela personligen att hon var diskad i andra racet. De hade istället delgivit beslutet till en representant för teamet, då Mikaela redan hade åkt hem. Dessutom tyckte disciplinnämnden att reglementet var så avancerat och oklart formulerat att de hade svårt tolka det överhuvudtaget. Därmed hävdes alla diskningar från Karlskoga och PWR återfick sina segrar. Det var upprörda känslor i STCC-depån som ifrågasatte nämndes beslut och kompetens, varför det gjordes en ny överklagan till nästa instans, precis som i fallet från 2011! Men till skillnad från 2011 så fanns det möjlighet att mästerskapet kunde avgöras redan under finalen, under förutsättning att tillräckligt många poäng tillföll antingen Dahlgren eller Kristoffersson.
Helgen fick en dramatisk inledning. Under första kvalet kunde alla se att det var ett oväder som var på väg in mot banan från Mjölbyhållet. Det var bara en tidsfråga innan regnet skulle komma. När det återstod mindre än fem minuter av kvalet kom regnet och som det kom… Det såg ut som en stor grå vägg som vällde in över banan och på bara några sekunder blev det ett våldsamt skyfall och ca 30 sekundmeter i vindbyarna! Saker blåste omkring och värst drabbade blev Brink Motorsport där båda deras stora tält for till väders och blev till ett gigantiskt plockepinn. Kvalet avbröts och kval två ställdes in. Wernersson hade hunnit sätta den bästa tiden före Hugo Nerman och Dahlgren. Kristoffersson hade bara den sjunde tiden. Startuppställningen baserades i stället på kval 1, men inga kvalpoäng delades ut. Kristoffersson gjorde årets bästa körning i första racet när han klättrade från sjunde startposition till seger före Wernersson och Ekblom. Dahlgren körde i mål som fyra, men han var arg och grinig för Ekblom hade varit väl brysk mot honom i racet tyckte Dahlgren. Tävlingsledningen höll med Dahlgren som fick tredjeplatsen före Ekblom. Kristoffersson utökade därmed ledningen i mästerskapet och inför årets sista race behövde han bara komma före Dahlgren för att bli mästare, oavsett hur det kommer att sluta med alla protester.
Tyvärr avgjordes mästerskapet redan på det femte varvet i finalen då Dahlgrens växellåda sade upp sig och han tvingades bryta loppet. Brink vann årets sista race före Haglöf och Andersson medan Kristoffersson tog det lugnt och körde i mål på femte plats som mästare i STCC.
– Den här dagen blev precis den jag hoppades på. Att bli mästare för andra gången känns otroligt bra och extra kul att titeln inte avgörs bakom ett skrivbord med diskvalificeringar. Ett oerhört stort tack till teamet som har gjort ett fantastiskt jobb med bilen, sa Johan Kristoffersson.
En månad efter finalen hade PWR´s advokater hittat ytterligare detaljer i härvan från Karlskoga som de slog ned på varför motparten valde att lägga ned sin överklagan och därmed blev det klart att det ursprungliga resultatet från Karlskoga står fast och ingen blev diskad. När motparten insåg att det inte längre handlade om sakfrågan ville de inte driva ärendet längre. Dahlgren kom tvåa i mästerskapet och Daniel Haglöf blev trea. Kristoffersson försvarade sin världsmästartitel i rallycross någon vecka efter STCC-finalen!
JSM för standardbilar kördes i år inom STCC-klassen, eftersom det var så många ungdomar med där (Renault Clio Cup lades ju ned efter förra säsongen.) Philip Morin vann före Hugo Nerman och Oliver Söderström. Mattias Andersson blev under säsongen den föraren som har kört flest STCC-race någonsin. Det var Janne ”Flash” Nilsson som hade det gamla rekordet. Men Andersson kan inte sätta sig i gungstolen ännu om han vill behålla rekordet, för Fredrik Ekblom är bara några få race bakom och så länge inte Ekblom lägger hjälmen på hyllan måste Andersson köra vidare för att få behålla rekordet!
En bit in på 2019 kom så beskedet att STCC begärts i konkurs. Det var väntat med tanke på de stora skulderna i bolaget. En ny konstellation fanns redan beredd att ta över mästerskapet. Greger Petersson ägde redan rättigheterna till TCR-mästerskapet och i samarbete mellan banorna och SBF kommer säsongen 2019 att genomföras som planerat.
